Torsten Norlander, professor i psykologi på Karlstads universitet.

Stress och lugn är två motpoler som vi känner av i våra kroppar, och så länge det finns en balans däremellan klarar vi av att hantera vår vardag. Känns det igen?

När stressen tar över och breder ut sig blir det jobbigare. Torsten Norlander, professor i psykologi på Karlstads universitet, har forskat i ämnet.
– Det finns ett begrepp som heter stressrespons alternativt kamp/flyktrespons. Den känner vi väl till och vet vad som händer i hjärnan, säger han.
I krissituationer när vi behöver agera, fly eller slåss är den bra att ha, men problem uppstår när vi fastnar i detta tillstånd under längre tid.
– När man lever under sådan stress att vi hela tiden har denna respons aktiv.
Det leder till trötthet, utmattning, sömnproblem och i förlängningen stressrelaterade sjukdomar som utbrändhet eller försämrat immunförsvar för att nämna några exempel.

Utlösning av Relaxation Respons
Det var stressen det, nu handlar det om lugnet. För att få bukt med stress krävs helt enkelt att en avspänningsrespons tar plats i hjärnan i stället. Denna respons kallas i forskarmun för RR, eller Relaxation Respons.
– Den fungerar som en spegelbild och blockerar stressen.
All behandling mot stress verkar för en utlösning av hjärnans egen RR. Oavsett om det handlar om mediciner eller andra former av behandling är målet ändå detsamma.
– Erfarenhetsmässigt vet vi att mediciner inte har fungerat effektivt, batterier av mediciner finns och har använts men människor fortsätter att må dåligt.
Medicin är inte fel, men hjälper inte i längden patienter med svåra stressproblem enligt professor Norlander. Han nämner avslappningsövningar som en effektiv och bra metod att motarbeta stress, men för vissa grupper, där de stressrelaterade sjukdomarna redan uppstått, räcker de inte till.
– De som behöver mest hoppar ofta av olika slags program med avslappningsövningar.

Här och nu i floating
Torsten Norlander har forskat i hur hjärnan aktiverar sin RR när personen i fråga sjunker ned i en vattenfylld flyttank och blir ”tyngdlös”, detta kallas för floating. I hjärnan skiljer vi på primärprocess; här och nu och sekundärprocess; tankar om det som varit och det som ska komma. I flyttanken hamnar vi mer och mer i primärprocessen. Vi bara är.
– Och det märks tydligt, folk har inte koll på hur lång tid det har gått.
Att lägga sig i flyttanken är ofta en direkt avslappnande upplevelse, även om man är stressad. Vi kan gå ut i skogen och slappna av, men är hjärnan på högvarv flyger våra tankar runt i alla fall. Det krävs lite mer för att ge hjärnan möjlighet till nya mönster.
– I flyttanken drar du ner på stimuli till hjärnan. Det varma vattnets temperatur motsvarar hudens. Snabbt får du en känsla av gränslöshet som du inte ens når i din säng, där signaler från madrass och rum hela tiden påverkar. Vattnet är saltare än Döda havet och du flyter som en kork. Inga ljudstörningar, endast din egen andning.
Norlander beskriver en tystnad som vi inte är vana vid.

Är det jämförbart med sömn?
– Komplex fråga, vi vet inte varför vi sover, den mest sannolika teorin är att det är någon form av systemförnyelse som sker i hjärnan under sömnen. Vissa grejer flyttas till exempel från korttidsminnet till långtidsminnet.
Hjärnan är mer aktiv under sömnen än vi tror. Och det finns några kopplingar mellan floating och sömn.
– Vi får rapporter efter floating att man sover bättre på natten, det är goda effekter. Att sova bra är oerhört viktig för hälsan. I början av behandlingen händer det att folk somnar i flyttanken, men det vanligaste är att man är fullt vaken men i förändrat medvetandetillstånd.

Enkel logik
Enligt honom krävs det inledningsvis en regelbunden floating för att bryta vårt stressmönster i hjärnan, runt tolv gånger under sex till sju veckor.
– Då har man brutit trenden att stressa upp sig, hjärnan får ett nytt mönster att träna in. Och kroppen når sin naturliga homostas.
Vilket på ren svenska innebär att kroppen återfår sin kapacitet till naturlig återhämtning och i vardagen kan använda sig av sin avspänningsrespons.

Ingen mer forskning krävs
Två avhandlingar i ämnet är av honom och Sven-Åke Bod genomförda med goda resultat.  Enskilda läkare är i dag intresserade av metoden, men det är fortfarande patienterna som får stå för behandlingskostnaderna. Han förklarar att den brytpunkt där primärvården går in och hjälper till är ännu inte nådd.
– Det är upp till beslutsfattare och patienter själva att ta tag i detta. Nu har vi som forskare gjort vad vi kan.

Text och bild: Magdalena Andersson

Göran Lindskog, 55, fotograf i reklambranschen, född och uppvuxen i Malmö men sedan åtta år boende i Kullavik. Här berättar han om en upplevelse han aldrig kommer att glömma. Göran Lindskog är medarbetare på "På Plats i Väster".

New York City Marathon – What does it take? Det var så man marknadsförde årets upplaga av New York City Marathon. Och det kan man verkligen fråga sig. Vad är det egentligen som krävs för att genomföra de 42 195 metrarna ett maratonlopp innehåller?

Egentligen inte så mycket. Ett par löparskor och träning. De flesta av oss kan ju springa. Det är ett suveränt sätt att hålla sig i form. Man kan göra det nästan överallt, när som helst på dygnet. Men det räcker nog inte. Man måste våga tänja på sina gränser. Det krävs också en långsiktig planering och målsättning. Dessutom måste man ha en tålig familj som stöttar en och inte ställer konstiga frågor som varför man måste ge sig ut och träna i snålblåsten och regnet. Och det krävs nog att också man är lite tokig.

Löpare från över 100 nationer deltar New York Marathon. Nationerna deltar i ett vänskapslopp dagen före det riktiga loppet.

Mina tokigheter började vid milleniumskiftet då jag fick för mig att springa ett maraton lopp innan jag fyllde 50 år. Jag hade några år på mig att förvandlas från soffpotatis till maratonlöpare. Jag tog löparklubben Solvikingarna till hjälp. Med mycket träning och god råd från klubben genomförde jag Berlin Marathon 2003, ca en månad innan jag fyllde femtio. En fantastisk upplevelse som gav mersmak. Jag har tränat regelbundet därefter och har även hunnit med att springa Stockholm Marathon och Lidingöloppet (3 mil).

New York City Marathon 2008 var alltså min tredje ”mara”. Man kan nog direkt säga att NYC Marathon inte är något vanligt lopp. Det handlar om världens största löparevenemang. Till årets upplaga hade över 105 000 löpare anmält sig. 39 000 fick springa. Loppet är oerhört populärt och har deltagare från över 100 nationer. Man måste anmäla sig ca 1,5 år innan man ska springa för att vara säker på att få en startplats. Efterfrågan på startplatser gör att nästan alla kommer till start och de flesta fullföljer loppet. År 2007 fullföljde hela 38 607 löpare. Den högsta siffran någonsin i ett maratonlopp.

Den härliga inramningen och den entusiastiska, nära nog fanatiska, publiken gör sitt till att lyfta fram löparna. Man räknar med att över 2 miljoner finns längs banan. Och de ger verkligen allt för att heja och stötta löparna. Över 120 musikband spelar och det finns musik för alla. Från rock’n’roll till säckpipor och klassisk musik. På vissa gator stämningen helt otroligt och publiken sjunger med och gungar i takt med musiken och löparna. Utanför en Baptistkyrka hade man gudstjänsten på gatan. Man spelade blues, dansade och hade fullt party. Man till och med bjöd upp löparna som gav sig in i dansen. Helt galet!
Loppet startar på Staten Island på Verrazano-Narrows Bridge och går genom New Yorks alla fem stadsdelar. Det är en väldig logistik att få iväg alla löparna. I år hade man för första gången delat upp fältet i tre startgrupper. Jag startade i den sista kl 10.20. Men min dag startade långt tidigare. När startskotten gick för min grupp hade jag redan varit igång i fem timmar. Klockan ringde 05.00 och efter frukost var det dags att ta bussen som gick redan 06.15 från hotellet. Det var bara 4-5 grader när vi kom ut till starten och en isande vind gjorde att det var problem att hålla sig varm. Solen värmde upp luften efterhand och när det blev dags för start var det 10-12 grader och nära nog perfekt väder för löpning.

10.20 gick startskottet för den sista startgruppen och man startar till tonerna av Frank Sinatras New York, New York. Det var fantastiskt skönt att komma igång och få värme i kroppen efter den långa väntan. Efter Verrazano bron kom man i in Brooklyn som är den största av New Yorks stadsdelar. Mycket folk kantade banan redan här. Det var väldigt lättsprunget i början och första milen gick lätt. Efter ca 12 km kom man till en av loppets höjdpunkter Lafayette Avenue. En ganska smal gata och lite motlut men med en fantastisk stämning. Publiken var helt otrolig och hejade fram löparna. Och därefter några kvarter bort helt tyst. Ingen pubik, ingen musik och ingen som hejade på när man sprang genom de ortodoxa judarnas kvarter. Vilken kontrast.

Trött och lycklig med medaljen runt halsen på väg till hotellet för en värmande dusch.

Halvvägs in i loppet kändes det fortfarande bra men då var det snart dags för loppets största utmaning, Queensboro Bridge, som har en lång och tuff lutning. Belöningen kommer när man springer av bron och svänger ut på First Avenue på Manhattan. Då möts man av publikjubel och musik som kan liknas med att springa in på en rockkonsert. Helt otroligt. First Avenue är 5-6 km lång och spikrak. Den går lite upp och ner, men 30 km märket passerades utan större problem. Sedan återstår två broar och en liten sväng på Bronx innan man kommer tillbaks till Manhattan via Harlem. Kände mig fortfarande pigg när jag kom till nordöstra hörnet av Central Park. Då är det ca 6 km kvar och jag gav järnet för att försöka komma under 4 timmar. Men en seg uppförsbacke på Fifth Avenue knäckte mig och när 40 km märket nås var jag helt slut. De sista dryga 2 km är en kamp men publikunderstödet bar fram mig och jag tog mig i mål på 4.03,46.
Trött men lycklig fick jag medaljen, en värmefolie, lite att äta och dricka. Sedan var det bara att knalla hem till hotellet för ett värmande bad inför kvällens festmåltid och jag kunde konstatera…

…jag hade vad som behövdes.

Text: Göran Lindskog Foto:  Charlotte Lindskog

Karta över New York och Marathonsträckan

Fakta om New York Marathon

• Norskan Grete Waitz har vunnit loppet 9 gånger.
• $130.000 kan vinnarna i herr respektive damklassen hämta ut.
• $250 milj omsätter hela evenemanget.
• $3,5 milj går till välgörande ändamål. Överdragskläderna som löparna kastar av sig vid starten skänks till hemlösa.
• $32 milj. har ”Freds Team” sedan 1991 fått ihop för kampen mot cancern
• 6.000 volontärer jobbar som funktionärer
• 2.250.000 pappersmuggar
• 121.133 liter sportdryck

Bengt Liljebladh från Göteborgs universitet bland adeliepingviner på Sydpolen.

Den svenska isbrytaren Oden har nyligen avslutat en vetenskaplig expedition till Antarktis. Det är vintertid i Sverige men midsommartid på södra halvklotet. Med på expeditionen var Bengt Liljebladh, fil. dr. i oceanografi vid Göteborgs universitet.

Adeliepingvinen Pelle paddlar iväg över snön.

Expeditionen började i Amundsenhavet och gick vidare till Rosshavet där den Amerikanska basen McMurdo ligger. Oden var chartrad av National Science Foundation i USA för att bryta is så att förrådsfartyg kan gå in till stationen som hyser närmare 1000 personer under sommaren. Innan isbrytningen fanns tid att forska på bland annat vattenutbyten, värmeflöden, koldioxidflöden genom isen och på sälars hälsa. I två månader var expeditionen igång vid Sydpolen. Detta är en del av Bengt Liljebladhs reseberättelse, nedskriven på julafton.

Resebrev
Jag sitter i min hytt efter grötfrukost och tittar ut på ett snöigt isflak. Fartygstiden ligger 4 timmar efter Sverige men lokal tid är det natt fast solen står högt. Det är faktiskt midsommartid här. Så det passar ju bra med sillbord osv. Vi ska titta på Kalle Anka och sen äta julbord. Kanske kommer det en tomte…
Igår var jag ute med sälgänget och fångade 3 fetingar, den värsta vägde 240kg. Det är rätt starka bestar som ändå guppar fram ganska snabbt i snön. De var ärrade av attacker från leopardsälar i ungdomen. Isflaket är så dåligt så ingen turism på snön är tillåten. Vi trampade igenom ett par gånger där det bara var vatten under (3000m djupt under snön). Istäcket består på en del ställen bara av frusen snö. När jag åkte igenom lyckades jag fånga en antarktisk krill som flöt upp. Den gav jag till den amerikanske läraren som blev mycket förtjust.
–Oh my God, Wow! Where is it? Bengt has it in his pocket… hörde alla över radion. Vi lever i ett litet samhälle med stor social kontroll. Men häromdagen skidade jag ut på egen hand för att få lite tystnad och motion. Då stötte jag ihop med en ensam Adeliepingvin, Pelle får han helt enkelt heta för den rotvälska han hävde ur sig under presentationen lämpar sig inte för vår fonetik.
Jag tyckte vi kunde slå följe tillbaks till båten och han samtyckte fast på lagom avstånd. Duns, ner på magen och paddlade iväg över snön som en kajak med extra propeller därbak. När vi närmade oss båten ställde han upp på lite fotografering utan krav på ersättning. Han visste nog att badjävlarna ändå bestämt att lokalbefolkningen inte får ges några som helst favörer. Sälarna får inte heller nåt för sveda o värk. Och de är inte rädda, bara sura över att bli störda.
Pelle berättade att han befunnit sig här flera veckor och blåst ut från shelfen där det finns så mycket käk under isen och alla polarna blev kvar på ett annat flak. Han tyckte ändå det var spännande att se sig om jämfört med att stå och balansera ett ägg ovanpå fötterna i flera månader medan tormen sliter i päls o fjädrar. En bebis måste man ju ha men i ärlighetens namn är ju detta inget ställe för blåbär… Ja, så skildes våra vägar, Pelle paddlade iväg för att hitta en genomskinlig iskrill att snaska på och jag gick in och blev serverad ett rejält köttstycke från en Uruguayisk kossa med glass till efterrätt. Det är en bisarr värld… Tänkte på att vi blir bara mer och mer sårbara och samtidigt mer och mer oövervinnliga med hjälp av allt knepigt vi pillar ihop för att tillämpa vårt kontrollbehov. Samlar naturen kraft för att återställa ordningen eller har vi kraft att skapa vår egen? Eller är vi bara löss som förtvivlat ordnar den närmsta omgivningen så vi kan överleva med hjälp av en resursstark värd?
Kan ni tänka er att sälarna har löss? Som överlever -2-gradigt vatten och sitter kvar på sälarna när de dyker ner till flera hundra meters djup för att plaskvåta hoppa upp på isen och ligga och vila sig i -30 grader. När lusen kom till hade nog Gud gjort av med de flesta uppslag på vilket liv som kunde vara drägligt för en sådan liten världsmedborgare, eller så kom den till för tidigt innan gud var inkörd i brallorna… Vår forskning har verkligen löpt på smärtfritt, alla instrument har fungerat utan minsta problem och jag tror de flesta är nöjda men trötta. En sådan här skiftgång tar på krafterna men jag tror det var det bästa i detta läge. Vi är ju för ovanlighets skull ganska många tekniker ombord. Efter kvällens begivenheter börjar det igen och då ska vi ta oss västerut. I det läget får vi också ställa om våra klockor 17 timmar! Vi får se hur det rör om i vår dygnsrytm som redan är rätt skruvad. Men måltiderna är alltid med bestämda intervall och det är de fasta punkterna i tillvaron som gör att vi inte blir nerkörda av att jobba länge och på tider vi annars sover.

Där slutade Bengts funderingar…
Julfriden sänkte sig över fartyget med tända ljus och nerdragna gardiner på årets ljusaste dag… Men en vit jul var det, åtminstone utanför!

Damokles svärd. Målning av Richard Westall, år 1812

Att skriva poesi behöver inte var djupsinnigt, tillspetsat eller tekniskt avancerat. Däremot kräver poesin ett öppet sinne och en slags lyhördhet för det som inte genast uppenbarar sig i tillvaron och i språket. Låt oss börja med ett par rader och se var vi slutar:

“Höstens damoklessvärd
hänger över oss.”

En poetisk omskrivning av verkligheten. Och vem var Damokles? Måste vi veta vad som hände hos kung Dionysios av Syrakusa för att avnjuta en rad poesi. Nej, men låt oss gå tillbaka till Arkimedes, Lucias och kung Dionysios hemstad Syrakusa på Siciliens östkust. Det hela tilldrog sig under en bankett, cirka 350 år f.Kr. Hovmannen Damokles fjäskar och lismar för kungen och mår alldeles förträffligt i det fina sällskapet. Plötsligt tröttnar kung Dionysios och klär Damokles i en kunglig mantel. Därefter hänger han upp ett svärd över Damokles huvud. Den tunna tageltråden som håller svärdet, säger kungen, är lika tunn som skiljelinjen mellan glädje och fruktan. Naturligtvis vill han på detta sätt förklara för Damokles kungaämbetets natur. Härav den symboliska innebörden av begreppet Damoklessvärd sådant det dyker upp i poesin. Senast jag stötte på ordet var i en dikt skriven av Tomas Tranströmer:

“Osäkerhetens rike
Byråchefen lutar sig fram och ritar ett kryss och hennes örhängen dinglar som damoklessvärd.
Som en spräcklig fjäril blir osynlig mot marken flyter demonen ihop med den uppslagna tidningen.
En hjälm som bärs av ingen har tagit makten.
Modersköldpaddan flyr flygande under vattnet.”

Här dinglar svärdet i en liknelse. Det kan vara bra att känna till skillnaden mellan en liknelse och en metafor. ”Höstens damoklessvärd” är en metafor och hoppar över jämförelseledet med orden ”är som ett”. Läsaren får själv koppla ihop begreppen. Ett annat exempel på en metafor är ”Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen” vilket är inledningsraden i Tomas Tranströmer debutdiktsamling ”17 dikter” från 1954. Här använder författaren fallskärmshoppet som ett verktyg för att beskriva ett inre, psykiskt skeende.

Diktens titel
Utöver liknelser och metaforer så är diktens titel en viktig ingrediens i det poetiska uttrycket. Den ovanstånde diktens titel ”Osäkerhetens rike” ger läsaren en vink om hur dikten skall tolkas. Istället för begreppet rike kan vi pröva med andra ord som land och stat. Med tanke på den kusliga, Orwellska stämning som dikten piskar upp så hade även dessa synonymer fungerat bra. Problemet är då att osäkerheten sådan som författaren vill framställa den om huruvida vi skall förstå dikten som en beskrivning av ett samhällstillstånd eller ett själsligt tillstånd eller rentav någonting svårfångat däremellan, faller bort. Genom att också rent konkret utmana fysikens lagar med den svävande hjälmen, den flytande demonen och den flygande sköldpaddan förstärks osäkerheten ytterligare om hur detta rike egentligen är organiserat. Mystiken ligger tät men den som vill betrakta Tomas Tranströmer som en gåtfull mystiker glömmer bort att en viktig del  av poesin består i att undersöka och nyansera tillvaron på ett djupare mänskligt plan, i närheten av tystnaden, det privata, det obegripliga, det absurda, det storslagna osv. Vi behöver inte nödvändigtvis ta steget över till religion och andlighet. Modern poesi liksom andra moderna konstyttringar, för att inte tala om filosofi, söker ständigt efter ett uttryck som korresponderar med vår upplevelse av verkligheten.

Prometheus. Målning av Gustave Moreau, år 1868

Musiken som formspråk
Ett formspråk som ligger nära poesin är musiken. 1800-talstonsättaren Franz Liszt betecknade sin romantiska programmusik som ”symfonisk dikt”. Ett exempel är musikverket ”Prometheus” efter Johann Gottfried Herders diktverk om den klassiska myten. Vad som är intressant i sammanhanget är hur Liszt på ett banbrytande och modernt sätt försöker anpassa form efter innehåll för att förmedla ”mytens väsen av olycka och salighet”. Uppgiften att fullända och förfina dramatiken genom häftiga växlingar mellan olika stämningslägen, understrukna av dissonanser, kromatik, tonupprepningar, molltonart med korta inslag av dur, melodram var något som förföljde honom ända in i döden. Apropå döden så komponerade Liszt två pianostycken vid Wagners död med titeln ”Sorgegondol”. Den ovanstående dikten ”Osäkerhetens rike” är hämtad ur diktsamlingen ”Sorgegondolen” från 1996.
Andra musikaliska formspråk – väsensskilda från den fullt utvecklade symfonin, sonatformen och dacapo-arian – är schlagern, balladen och kupletten vilka ger exempel på betydligt enklare satsmelodi. Inom poesin är en ballad vanligtvis skriven på det relativt osofistikerade versmåttet knittel. I engelsk verslära betyder ”couplet” att versraderna rimmar två och två vilket är motsvarigheten till svenskans parrim.
Om vi återvänder till Tomas Tranströmer så är hans brett upplagda långdikt ”Östersjöar” från år 1974 att jämföra med en symfoni medan andra dikter är skrivna på klassiska antika versmått såsom alkaisk och sapfisk strof samt modifierad hexameter. Innehållet styr över formen.

Versmåttet
Med begreppet versmått menas poesi med en reglerad rytm. Schematiseringen av rytmen sker genom olika s.k. metriska system. Versens meter är detsamma som versens mått, dvs. dess versmått. Rytmen mäts i versfötter vilka består av olika antal betonade och obetonade stavelser. Ordet ”versfot” är en s.k. spondé med betoning på både ”vers” och ”fot” till skillnad från ordet ”spondé” som är en s.k. ”jamb”. Se min avslutande limerick för ett bättre exempel.
Ordet lyrik kommer av grekiskans lyriko’s och betyder hörande till lyran, dvs. skicklig i lyrspel. Ordet lyrik används ofta för att beteckna en mera direkt och känsloorienterad poesi. Centrallyrik är sådan lyrik som uteslutande utgår från författarens åskådningshorisont. Prosalyrik är en mellanform mellan poesi och prosa och saknar poesins avbrutna rader men bibehåller ett lyriskt uttryck. För den som vill lära sig mera om de klassiska versmåttens uppbyggnad är Alf Henriksons bok ”Verskonstens ABC” en utmärkt guide.
Låt oss avslutningsvis ta ett exempel på bunden poesi, närmare bestämt versmåttet ”limerick” med sin femradiga jambiska strof med tre takter i första, andra och femte raden och två takter i den tredje och fjärde raden:

-Damokles från Syracusa?
Skål! låt makten berusa
ditt sinne, din värld
här under mitt svärd
du klarare ser det diffusa!

Om vi väljer att betona o:et i Damokles så har vi början på en jambisk, stigande versrytm med betoning på ordet ”från” och vidare på u:et i Syracusa. Vad gäller den sista överskjutande stavelsen i Syracusa, liksom i berusa och diffusa så är det här fråga om en s.k. hyperkatalexis, vilket får anses som tillåtet när det kommer till limerickar. Den andra raden börjar dessvärre inte med en jamb men rytmen fungerar och det är naturligtvis det absolut viktigaste.

Text: Robert Lapidus