Göran Lindskog, 55, fotograf i reklambranschen, född och uppvuxen i Malmö men sedan åtta år boende i Kullavik. Här berättar han om en upplevelse han aldrig kommer att glömma. Göran Lindskog är medarbetare på "På Plats i Väster".
New York City Marathon – What does it take? Det var så man marknadsförde årets upplaga av New York City Marathon. Och det kan man verkligen fråga sig. Vad är det egentligen som krävs för att genomföra de 42 195 metrarna ett maratonlopp innehåller?
Egentligen inte så mycket. Ett par löparskor och träning. De flesta av oss kan ju springa. Det är ett suveränt sätt att hålla sig i form. Man kan göra det nästan överallt, när som helst på dygnet. Men det räcker nog inte. Man måste våga tänja på sina gränser. Det krävs också en långsiktig planering och målsättning. Dessutom måste man ha en tålig familj som stöttar en och inte ställer konstiga frågor som varför man måste ge sig ut och träna i snålblåsten och regnet. Och det krävs nog att också man är lite tokig.
Löpare från över 100 nationer deltar New York Marathon. Nationerna deltar i ett vänskapslopp dagen före det riktiga loppet.
Mina tokigheter började vid milleniumskiftet då jag fick för mig att springa ett maraton lopp innan jag fyllde 50 år. Jag hade några år på mig att förvandlas från soffpotatis till maratonlöpare. Jag tog löparklubben Solvikingarna till hjälp. Med mycket träning och god råd från klubben genomförde jag Berlin Marathon 2003, ca en månad innan jag fyllde femtio. En fantastisk upplevelse som gav mersmak. Jag har tränat regelbundet därefter och har även hunnit med att springa Stockholm Marathon och Lidingöloppet (3 mil).
New York City Marathon 2008 var alltså min tredje ”mara”. Man kan nog direkt säga att NYC Marathon inte är något vanligt lopp. Det handlar om världens största löparevenemang. Till årets upplaga hade över 105 000 löpare anmält sig. 39 000 fick springa. Loppet är oerhört populärt och har deltagare från över 100 nationer. Man måste anmäla sig ca 1,5 år innan man ska springa för att vara säker på att få en startplats. Efterfrågan på startplatser gör att nästan alla kommer till start och de flesta fullföljer loppet. År 2007 fullföljde hela 38 607 löpare. Den högsta siffran någonsin i ett maratonlopp.
Den härliga inramningen och den entusiastiska, nära nog fanatiska, publiken gör sitt till att lyfta fram löparna. Man räknar med att över 2 miljoner finns längs banan. Och de ger verkligen allt för att heja och stötta löparna. Över 120 musikband spelar och det finns musik för alla. Från rock’n’roll till säckpipor och klassisk musik. På vissa gator stämningen helt otroligt och publiken sjunger med och gungar i takt med musiken och löparna. Utanför en Baptistkyrka hade man gudstjänsten på gatan. Man spelade blues, dansade och hade fullt party. Man till och med bjöd upp löparna som gav sig in i dansen. Helt galet!
Loppet startar på Staten Island på Verrazano-Narrows Bridge och går genom New Yorks alla fem stadsdelar. Det är en väldig logistik att få iväg alla löparna. I år hade man för första gången delat upp fältet i tre startgrupper. Jag startade i den sista kl 10.20. Men min dag startade långt tidigare. När startskotten gick för min grupp hade jag redan varit igång i fem timmar. Klockan ringde 05.00 och efter frukost var det dags att ta bussen som gick redan 06.15 från hotellet. Det var bara 4-5 grader när vi kom ut till starten och en isande vind gjorde att det var problem att hålla sig varm. Solen värmde upp luften efterhand och när det blev dags för start var det 10-12 grader och nära nog perfekt väder för löpning.
10.20 gick startskottet för den sista startgruppen och man startar till tonerna av Frank Sinatras New York, New York. Det var fantastiskt skönt att komma igång och få värme i kroppen efter den långa väntan. Efter Verrazano bron kom man i in Brooklyn som är den största av New Yorks stadsdelar. Mycket folk kantade banan redan här. Det var väldigt lättsprunget i början och första milen gick lätt. Efter ca 12 km kom man till en av loppets höjdpunkter Lafayette Avenue. En ganska smal gata och lite motlut men med en fantastisk stämning. Publiken var helt otrolig och hejade fram löparna. Och därefter några kvarter bort helt tyst. Ingen pubik, ingen musik och ingen som hejade på när man sprang genom de ortodoxa judarnas kvarter. Vilken kontrast.
Trött och lycklig med medaljen runt halsen på väg till hotellet för en värmande dusch.
Halvvägs in i loppet kändes det fortfarande bra men då var det snart dags för loppets största utmaning, Queensboro Bridge, som har en lång och tuff lutning. Belöningen kommer när man springer av bron och svänger ut på First Avenue på Manhattan. Då möts man av publikjubel och musik som kan liknas med att springa in på en rockkonsert. Helt otroligt. First Avenue är 5-6 km lång och spikrak. Den går lite upp och ner, men 30 km märket passerades utan större problem. Sedan återstår två broar och en liten sväng på Bronx innan man kommer tillbaks till Manhattan via Harlem. Kände mig fortfarande pigg när jag kom till nordöstra hörnet av Central Park. Då är det ca 6 km kvar och jag gav järnet för att försöka komma under 4 timmar. Men en seg uppförsbacke på Fifth Avenue knäckte mig och när 40 km märket nås var jag helt slut. De sista dryga 2 km är en kamp men publikunderstödet bar fram mig och jag tog mig i mål på 4.03,46.
Trött men lycklig fick jag medaljen, en värmefolie, lite att äta och dricka. Sedan var det bara att knalla hem till hotellet för ett värmande bad inför kvällens festmåltid och jag kunde konstatera…
…jag hade vad som behövdes.
Text: Göran Lindskog Foto: Charlotte Lindskog
Karta över New York och Marathonsträckan
Fakta om New York Marathon
- Norskan Grete Waitz har vunnit loppet 9 gånger.
- $130.000 kan vinnarna i herr respektive damklassen hämta ut.
- $250 milj omsätter hela evenemanget.
- $3,5 milj går till välgörande ändamål. Överdragskläderna som löparna kastar av sig vid starten skänks till hemlösa.
- $32 milj. har ”Freds Team” sedan 1991 fått ihop för kampen mot cancern
- 6.000 volontärer jobbar som funktionärer
- 2.250.000 pappersmuggar
- 121.133 liter sportdryck
